Jag har en engelsk bulldogg som heter Majamelon. Hon är den mest fantastiska varelse på 4 ben! Hon har en vilja av stål men är gudalikt snäll och go. Hon gillar att sova, äta, och mysa...promenader och annat tjafs är överkurs och man får dra henne i kopplet för att ta sig ifrån gården (om det går)...

För ett tag sedan ringde min väninna som har två bullar. Den ena är Majas lillasyster från en senare kull. En egen liten individ som skelade, älskade väskor och försökte att mysa ihjäl alla som hon träffade. Det bodde inget ont alls i henne (vilket det inte gör i Maja heller).

Jag är uppväxt med olika sorters hundar och tro mig när jag säger att ingen hund jag har haft eller har träffat hittills kommer i närheten av personligheten som en bulldogg har. Som t ex. Maja. Hon är nu 7 år och beter sig som en tant. Hon blir frustrerad när jag sätter upp nya gardiner, kan bara kliva upp i sängen på min sida och ner på sambons. Blir hon riktigt sur över något så går hon iväg och sätter sig bakom gardinerna och där kan hon sitta i ett par timmar utan att ge sig till känna...listan på egenheter kan göras hur lång som helst, men you get the point ;)

Hon började inleda samtalet med att det hade hänt något tråkigt och jag skämtade till det och sa "jaha ska du ställa in vår fika?". Nej, det skulle hon inte utan hon ringde för att berätta att hennes hund hade fått en hjärnblödning under kvällen så dom hade blivit tvungen att ta bort henne på morgonen :( Jag grät i två dagar tror jag...Det var en hund som traskade rakt in i allas hjärtan bara genom sin uppsyn. Blir fortfarande tårögd när jag tänker på henne. En pigg och alert bulldogg som blev 6 år och aldrig har satt sin fot hos en veterinär.  Det som tog hårdast var nog att hon var ganska lik min Maja. Hur som helst så gick det ju fort och hon verkade inte ha så ont så det är en liten tröst i sig.

Jag gjorde ett kort till väninnan där jag skrev lite småsaker för att muntra upp.

 

Här är ett foto på Maja från igår när hon låg i soffan och trynade :)