Jag och Max dagisfröknar för som en liten dagbok med händelser för Max. I samråd med en logoped föreslog denna, för att försöka få upp Max intresse för böcker och att prata, så skulle vi göra en bok om bara honom. En bok som han tar med sig mellan dagis och hemmet och berättar om vad han har gjort osv. Det här är även ett bra knep för att få barn, som inte gärna pratar, att prata mer.

Max har varit "dålig" på att vilja prata med andra. Här hemma har han gått på som en kulspruta, men på dagis och andra ställen är (snarare var) han tyst. Nu när vi har kört på med boken ett tag så har det lossnat ordentligt! Han pratar med allt och alla och fullkomligt älskar sin bok.

Eftersom jag är en scrapskadad mamma så kunde jag ju inte bara låta boken vara...Den ska vara fin! Ett minne han kan spara resten av livet och titta tillbaka på när han blir äldre. 

Man kan kalla det en enklare version av en BOM (boken om mig). Dagis klistrar in ett foto eller en teckning varje dag och jag gör detsamma. Tillsammans med Max så skriver vi ner, i korta meningar, vad som händer på bilden.

Då boken spenderar en massa tid i ryggsäcken och silts upp ett par gånger om dagen så var det lönlöst att sätta blommor eller sånt på. Det fick duga med maja designs söta sommarpapper och ett fint kort på vilden =)

Så här kan det ser ut inuti boken:

eller

Det är ett privilegium att få uppdatering med bilder från dagis varje dag, kan jag lova =) Även om han kanske inte behöver boken efter sommaren så kommer i allafall jag att fortsätta med den!

Ha en fin dag!

Kram

Malin