Nu kommer jag inte ihåg vad stället heter, men det ligger kära hudik, fast rakt in i skogen och ut åt vattnet. Där var vi min sista semestelg! Ett litet paradis (efter att ha kört vansinnigt länge på en väldigt smal och krokig väg...och när jag säger smal, så menar jag bokstavligt talat en bilsbredd och inget mer. Får man möte där så är det bra att ta fram ett tält och vänta ut den första som ger sig och försöker backa hela vägen tillbaka) hos Andreas, Pauline och deras små flickor. En mycket mysig kvällsmiddag kräftor och alla tillbehör man kan tänka sig. Jag körde bil i vanlig ordning så pepsi max blev min dricka för kvällen ;)

Max var överlycklig för han lärde sig att ro båt, så han satt mestadels ute i den och rodde runt :) han fick även följa efter i den lilla båten när Andreas skulle lägga nät (med stora ekan). Han rodde som värsta proffset men det blev lite jobbigt i armarna på tillbakavägen så Andreas bogserade honom hela vägen in :)

P bilden så är den stora ekan alldeles utanför bild, så ni inte tror att jag släpper honom vind för våg ;)
Det ser vansinnig lång bort ut, men jag står en bit uppe på land och fotar. Det gick att prata med honom om jag stod på stenarna :)

Kram
Malin