Nervositeten slår till som en käftsmäll när sonen en dag säger att han vill cykla själv till skolan 😫 Han har noll (inget skämt heller) lokalsinne, måste över 3 vägar och en järnväg...nästan två kilometer. Hysterisk och nervös är bara förnamnet. Men någon gång måste man kanske släppa på kontrollbehovet...han går i trean och fick (tack och lov) sällskap av en klasskompis. "Ring mig när du kommer fram och ring när du åker från skolan!!" Jodå, han ringde när han var framme 😊 då kan man slappna av tills eftermiddagen när han ska hem igen...

Peppe ligger i gymmet och grejar på. Jag har för övrigt yogat en gång till efter katastrofomgången. Det gick väl lite lättare nu, men riverdance-Skillsen vill inte riktigt släppa taget 😐




Malin