Vardagspyssel

Nu var det längesedan jag skrev här...igen! Jag tror att jag börjar bli gammal för jag är hellre ute än inne ;) Jag har några projekt på g i pysselväg oxå men som vanligt går det ganska sakta framåt med det. Ett kort har jag iallafall hunnit göra! Det är till Stampartics artikel där vi blev sponsrade av Nauhataivas.

Klockan är 9.30 och vi har 26,6 grader i skuggan! Det är så varmt! Jag gillar inte sån här värme... Vi har sovit med ett fönster uppe hela natten och nu har jag altandörren öppen. Max är mest exalterad över att springa barfota :) Det gick ju inte så bra att göra det där vi bodde förut eftersom vi hade en häck med vansinniga taggar i. Den hade en tendens att sprida ut taggarna över hela tomten, men nu har vi en fin gräsmatta och inga taggar så långt ögat når ;)

Ha en fin söndag! 

Kram

Malin 

Oj, nu var det ett tag sedan jag uppdaterade här! Men orken och pysselglädjen har inte riktigt velat infinna sig...
Jag är ändå imponerad att ni är så många som kikar in här varje dag och kikar runt!

Jag har iallafall hämtat hem Majas urna. Det var jobbigt...men nu är hon hemma och det är skönt :) Hon står bredvid teven och så snart jag får tid över har jag tänkt att måla urnan och göra något fin på den. Sedan har vi dilemmat...ska hon ner i jorden, eller stå kvar som en fin dekoration? Jag har ju inte hjärtat att sätta ner henne eftersom hon inte hade någon favoritplats (förutom soffan och sängen då). Det löser sig nog om jag får fundera ett tag.

Maxon har fyllt 6 år! Min stora pöjk!


Sen gjorde jag ett par påskgrejer som jag inte har hunnit visa här!
Det blev en altrad äggkartong och en matchande påse.




Nästa helg (inte den som kommer nu) ska Max ha sitt barnkalas. Han har bestämt Star Wars-tema så jag var lite kallsvettig över tårtan...men så hittade jag en fantastisk sida med star wars-kalasgrejer, så det blir nog bra ändå...hoppas jag ;)

Ha en fin kväll!
Kram
Malin

Nu har det gått precis en vecka sedan lilla Maja fick somna in :(

Tyvärr så blev hon aldrig bra efter operationerna. Hon blev jättedålig kvällen innan stygntagningen och fick hög feber. Det höll i sig till morgonen då vi for in. När vi kom in var hon riktigt dålig och slö. Dom upptäckte vätska i magen, infektioner i både blodet (som dom sög ut med spruta från magen), i urinblåsan/runt urinblåsan och en knöl på mjälten. Veterinären ville öppna henne en tredje gång för att spola, sätta dränage och ta prov på vad som satt på mjälten. Maja var 8 år, riktigt dålig och sjuk så jag tog det tyngsta beslut en hundägare kan ta -att låta henne somna in. Hon hade trots allt ätit antibiotika i nästan en månad utan att få bort infektionerna så jag ville inte utsätta henne för en stor operation till som förmodligen inte hade hjälpt alls. 

Det är tungt och jag saknar henne enormt mycket. Eller ja, inte bara jag som gör det... Max pratar om henne varje dag.

Jag valde kremering så vi får hem henne i en urna. När vet jag inte, men det viktigaste för mig var att få tillbaka henne så vi kan göra någon fin liten plats åt henne i trädgården.

Någon sa "Men sprid ut askan på hennes favoritplats". Men eftersom jag kommer att sitta i soffan (hennes absoluta favoritplats i världen) så väljer jag att sätta ner henne på gården och göra något fint till ;)

Åter till verkligheten!

Vi på stampARTic fick underbara papper från Maja Design!! (om inte ni redan visste det så är det mina favoritpapper). Jag gjorde två kort. Det ena har tyvärr dålig bildkvalité då jag knäppte innan kvällen. Det andra blev jag riktigt nöjd med. Ett kort där allt liksom klaffar! Färgläggningen blev ok, papperna kanon och lagomt med dekorationer :)

Visar det jag är mest nöjd med först :)

 Och sen kommer det som ser oerhört "blaskigt ut" tack vare ljuset ute ;)

 Ha en fin torsdag! =)

Kram

Malin

I torsdags fick världens finaste Maja somna in.

**************************************************

**************************************************

Om vi hade en jobbig vecka sist, så är det inget mot för vad som har hänt efter det!

9 dagar efter Majas operation (på fredagsmorgon kl 8.40) så började Maja att störtblöda ur vulvan. Hon hade precis varit vaknat, varit ut och kissat och ätit frukosten när jag upptäckte blod överallt där hon hade gått. Jag som skulle till tandläkaren 9.20 fick avboka det (med en debitering på 500 spänn) och istället fara akut upp till veterinärhuset. Där konstaterade dom att ett blodkärl hade läkt fel så blodet åkte rakt ut istället. Det blev en akutoperation igen =( Hela dagen satt jag och väntade med klump i magen och vansinnig huvudvärk. Den här gången tog det längre tid så jag blev lite hysterisk. Men vid 15 ringde Ulrik, som hade opererat Maja, och berättade att allt hade gått jättebra. Även uppvaket gick smidigt. Dom hade halva styrkan beredd ifall om det skulle bli komplikationer. Så det kändes ju tryggt =)

Jag skulle få hämta Maja vid 16, men när jag kom upp så fick jag åka hem igen. Dom ville behålla henne några timmar till då det kom väldigt mycket sårvätska ur det nya långa såret på magen. Jag for upp till 19 igen och Maja var jätteless och suuur på alla som jobbade där. Ingen fick ta i henne, så dom ville att jag skulle vara med när dom gjorde rent såret. Maja var rabiat! Jag har aldrig sett henne så upprörd. Hon skrek åt personalen, med munnen vidöppen, så fort dom kom i närheten. Men vi fick iallafall åka hem efter ett tag :) Det var inga problem för mig att lyfta henne. Jag fick i princip göra vad som helst och hon brydde sig inte alls.

På lördagen fick vi ett återbesök för att komma såret och sätta lite vätskedropp. Jag lyckades byta pass så istället för att jobba dagen så började jag 16. 

Vi kom upp till veterinärhuset vid 9.30. Maja var inte glad... Hon skrek återigen åt personalen så fort dom försökte komma nära eller ta i henne. Det var så illa att veterinären fick stå framför henne och hålla upp händerna för att visa att det var jag som höll i henne. Då blev hon lugn och beskedlig igen. I nästan 5 timmar satt jag och Maja i samma rum med dropp. Hon fick även ha värmefiltar på sig då hon hade undertemp. Innan vi skulle åka så skulle en stackars sköterska ge henne antibiotika i nackskinnet. Inte populärt alls. När sköterskan tog ett litet tag i nacken så skrek Maja och slängde sig på ryggen med benen vilt sparkandes... Jag måste säga att hon är stark den lilla damen! Jag höll i för kung och fosterland så till slut fick hon i antibiotikan. Maja var mycket upprörd och lät en hel del, ända tills tjejen gick ut ur rummet.

Vi åkte hem och jag gjorde mig redo för jobbet, Max klagade lite på magont. Kom till jobbet och efter 25 minuter så får jag sms att Max har riktigt ont i magen. Sen får jag ett till att han skriker hela tiden, så jag ringer upp och då hör jag hur illa det är. Max skrek i panik, så jag fick kasta mig i bilen och åka hem igen samtidigt som det ringdes efter ambulans. När jag kom hem så skrek han fortfarande, men det kom i intervaller på ca 10 sekunder. Alltså panikskrik i 10 sekunder, och lugn i 10 sekunder. Som intervaller med galen smärta. Så hade han hållit på i nästan en timme. 

Ambulansen hade lite svårt att hitta så vi blev uppringd av en sjuksköterska från akuten som ställde lite frågor. Under tiden så blev Max lite bättre, så sköterskan avbeställde ambulansen och vi skulle avvakta. Blev det likadant igen så skulle vi ringa så skickade dom ut en igen.

Efter ungefär en timme så kom Max och satte sig i soffan. Alldeles blek i ansiktet och han satt hukad och klagade över magen, så då bar jag ut honom i bilen och for på akuten. Stackarn hade så ont att han inte kunde gå eller sitta upprätt :( En sköterska kom först och klämde lite på honom och det gjorde ondast en bit ovanför snoppen. Alltså i buken längst ner. Det kom in en manlig sjuksköterska med en jättefin nalle åt Max så då lättade humöret lite :) Efter det fick vi vänta ett par timmar på kirurgen som skulle komma och klämma ytterligare. Max protesterade lite då hon hade väldigt kalla händer. Sen fick han lyssna på sitt hjärta och allt såg bra ut. Men dom vet fortfarande inte vad det är med magen. Vi blev hemskickade vid 21-21.30 och då hade han fått yoghurt, smörgås och bubbelvatten så Max var nöjd.

Jag däckade i soffan 22 efter en intensiv och själ-sugande dag. Skulle det bli värre med Max magen igen så måste vi åka in (men först ska vi avvakta ett par dagar), så nu sitter jag på helspänn. Max ligger i soffan under täcket och tittar på netflix. Maja ligger och snarkar på filtarna och mår gott. Såret ser bra ut tack och lov, men vi ska tillbaka på onsdag för att kolla det igen. Det ser jag inte fram emot och inte Maja heller ;)

Ha en fin söndag!

Idag ska jag bara ta det luuuuugnt och andas...och vaka över vildarna...Max är väldigt öm i magen och mår lite illa till och från :-/ Hysteriskamamman.nu ..

Vi har haft en jobbig vecka här hemma. Först åkte jag på magsjuka av något slag, men det är inte det värsta...nog för att det är sjukt jobbigt att ha men det går ju över iallafall.

Varning för kräsmagade!

Maja började ju löpa i november, strax efter att vi hade flyttat in i nya huset. Hon löpte på som normalt och efter löpet fick hon den traditionsenliga urinvägsinfektionen. Vi åkte till veterinären, fick antibiotika och åkte hem igen.  Efter en vecka så började Maja löpa igen (det här var alltså i januari). Ett så kallat delat löp som äldre tikar kan få. Ordentligt denna gång med, men när löpet nästan skulle vara över så ersattes blödningarna med brunaktiga flytningar. Massor! Det övergick sedan till ljusrosa tunnare och sedan till vattniga grumliga. 

Nu är ju Maja 8 år fyllda i december så jag förstod väl ganska omgående att det kunde vara en livmoderinflammation, men tänkte ändå att det kanske var slutet på löpet.

 Det är väldigt vanligt på medelålders tikar. 25% drabbas! En sjuk siffra med tanke på hur allvarligt det är.

Nu hade inte Maja de "typiska" tecknen på livmoderinflammation heller (förutom flytningar då). Hon hade god aptit, drack kanske lite mer vatten nu när jag tänker efter men inte märkvärdigt, ingen feber alls och flytningarna luktade ingenting!

Vi for in på veterinärhuset och fick finaste Trond som veterinär. Väldigt lugn och sympatisk man och efter att ha sett Majas flytningar (som nu var med blodfärgade) och tagit ett ultraljud, gick igenom alternativen. Pencillin hade förmodligen inte hjälpt alls då det var så mycket var...det hade kunnat bli bättre just under kuren, men hade kommit tillbaka senare. Så det jag hade att välja på var avlivning eller operation, men eftersom Maja har gått ner nästan 6kg så trodde han inte att det skulle vara något problem. Men risken finns ju alltid och avlivning kommer inte ens på tal. Så jag valde operation utan att tveka.

Det gick väldigt snabbt efter det. Han lånade med sig Maja och gick iväg, jag försökte att inte börja attackgrina där inne för Maja ville ju inte alls följa efter. Hon gillar inte veterinärställen alls. Och där stod jag och skulle försöka fylla i överlåtelsepapper till receptionisten med gråten i halsen och tår-grumliga ögon. Jag satte mig i bilen och kunde liksom inte hejda mig utan började just "*attack-grina" i bilen.  

*Det är alltså när man börjar gråta okontrollerat, hulka järnet och ingen förstår vad man säger för det kommer bara ut halva stavelser med hulkningar på repeat. Har man otur så kan man fnysa iväg snor på någon eller kräkas på en sko eller två.

 Jag grinade hela vägen hem och jag svär på att näsan var så svullen så snoret försökte pressa sig ut genom öronen! Det bara pep om luftrören och pös i näsan... Sen började väntan.

Tänk om dom ringer för tidigt? Då har det hänt något... Jag började googla frenetiskt om livmodersoperationer. En sida jag hittade stod det att hon hade hämtat sin hund 5 timmar efter ingreppet, så 5 timmar var vad jag klängde mig fast vid. Och vid 17 ringde receptionisten och meddelade att allt hade gått bra. Det hade varit problem vid uppvaket, men nu var hon stabil och jag fick hämta henne kl 19. 

Lyckan var ett faktum, jag slängde på (eller man slänger väl inte på luren i en mobil men jag tröck väldigt snabbt på avsluta iallafall) luren och började attack-grina igen. Jobbigt läge det där med snoret måste jag säga...

Jag räknade minuterna tills Maja skulle få komma hem, gick ut och bäddade i bilen -mjukt och fluffigt. Tog en liten snabbkoll i spegeln och insåg att jag såg inte kände igen mig själv. Jag såg lite ut som när man har varit i fjällen och bränt ögonen (snöblind?) efter för mycket slalom. Helt igenmurade. Jag kunde inte säga M eller N på grund av näsan och hela ansiktet var randigt illrött. Fräsigt...

Iallafall så for jag upp och hämtade Majastackarn som var heeelt väck! Det enda hon visste säkert var att där ville hon inte vara en endaste minut till. 

Vi fick med oss smärtstillande sprutor (till munnen...inga kanyler och sånt) och lillhöna var som en liten trasa när jag lyfte henne. Först stod jag bara och kollade på henne med tanken" hur faasen ska jag lyfta in henne i bilen nu"? Det gick bra. Jag tog ett ordentligt tag om hennes rumpa och bringa och lyfte henne som ett lamm typ.

Hela natten inatt har hon gått runt och vankat. Jag har legat på soffan och försökt hålla koll mellan sovperioderna på 10 minuter i stöten. I morse lade hon sig för första gången och sov ordentligt.

Hon har fortfarande känningar efter narkosen så hon är lite trött, men hon har varit ut och gjort behoven som vanligt. Jag ska försöka få i henne lite vatten senare, om hon inte gör det frivilligt. Hon har ett sår på magen som måste tittas till varje dag och göras rent om det skulle vara smuts där. Det är ca 15 cm långt och väldigt fint ihopsytt.

Nu är det bara att hoppas på att hon repar sig ordentligt och blir samma gamla Maja utan löp :) Det kommer att underlätta något enormt för henne! Det har varit riktigt besvärliga löp med urinvägsinfektioner som avslut varendaste gång.

Så summan av det hela. Börjar er tik att få flytningar när som helst på året(behöver inte vara 4-6 veckor efter löp), men inte visar några andra symptom, ÅK till veterinären bums!! Nu hade Maja en sk. öppen livmoderinflammation där man ser det direkt på grund av flytningar. Andra tikar har inte alls öppna och då fylls livmodern tills den i värsta fall spricker. De senaste nämnda blir ofta väldigt dålig innan, men man vet aldrig...dom behöver inte visa något tecken alls! Läskig jäkla inflammation måste jag säga...

 Vi kom in i tid  tack och lov! :)

Det var allt från mig idag!

Over and out!