En dialog som utspelade sig tidigare idag, mellan Max och mig. Att vara hemma börjar nöta på hans nerver...

Max: Mamma, jag vill bygga en koja
Jag: Jamen bygg en koja då?

Här fortsätter jag med städningen som jag var mitt uppe i.

M: Jamen kom då!
J: Va?
M: Bygg en koja åt mig! (lite halvirriterad sådär)
J: Nääähädu, det får du väl göra själv.
M: Nej, jag är sjuk.
J: Jamen då får du strunta i att göra en koja och vänta tills du blir frisk.
M: Nej, du ska bygga den åt mig...
J: Nej det ska jag inte.
M: Jo
J: Nej

Och så fortsätter en lång Jo vs. Nej i ett par minuter.

J: Jag kan hjälpa dig när jag har dammsugit klart?
M: Nej, nu.

ett par minuter till med Jo vs. Nej

J: Men Max, nu får du sluta tjata.
M: MAN FÅR INTE SÄGA TJATA!

Max är 4 och säger gärna S till tj-ljud...Så han sa Saaata.

J: Men snälla lilla, jag säger TJATA, inte satan.
M: Nu sa du det igen!!
J: Jamen Max det är inte en svordom!

Sen förklarade jag i en lång ensidig konversation om olika ljud och vad tjata betyder...Sen följde en Jo vs. Nej dialog på ett par minuter till.

M: Mamma, är du arg?
J: Nej, jag är inte arg.
M: Men ögonen ser arga ut. Ögonbrynen går såhär *gestikulerar med fingrarna*
J: Men jag ser ju ut såhär! Är det bättre att jag går runt och ser tokig ut istället? (här drog jag upp ögonbrynen till ett "överraskande" utseende.)
M: Bygg en koja åt mig!
J: Nej....

Och så fortsatte det tills jag slog på dammsugaren igen.